Tillkomsten av de tre fria staterna Estland, Lettland och Litauen 1918 uppmärksammades av frimärkssamlare över hela världen. Det var under den tid då t ex en frimärkssamling från alla Europas länder fortfarande var möjlig. Intresset för estniska frimärken blev så uttalat att många utgåvor snabbt såldes ut under frihetsperiodens första år. Därför följde återkommande nytryckningar på varandra inom korta tidsperioder. Det blå blommönsterfrimärket, 15 kopek, trycktes fem gånger under en period av sju månader, 5- kopekmärket med samma motiv, fyra gånger under lite mer än fyra månader.

Ett uttalat filatelistiskt intresse för ett lands frimärken utvecklas bara när detaljerade kataloger är tillgängliga. Lyckligtvis blev sådana kataloger tillgängliga redan under 1930- talet (jämför Eichenthal 1929/31 och senare Hurt/Ojaste 1986).

Samlandet av estniska frimärken blev i tilltagande grad mer och mer detaljerat, trots det faktum att endast 164 gavs ut mellan 1918-1940. Det blev nödvändigt för den specialiserade samlaren att uppmärksamma och bli bekant med olika tryckningar, olika papperskvaliteter som använts, variationer i frimärksmotivet (ursprungligt eller andrahands) och förfalskningar.

Förfalskningar av såväl dyra som billiga estniska frimärken är olyckligtvis talrika. De är koncentrerade till utgåvor mellan 1918 och 1924 (jfr Sjögren 1982, 1983, 1987 i Eesti Filatelist).

Identifieringen av exemplar från de fyra blommönsterutgåvorna har alltid inneburit svårigheter för specialiserade filatelister. Den här avhandlingen avser att förmedla någon hjälp i det här avseendet. Det är emellertid nödvändigt att betona, att varje samlare av estniska frimärken kan äga ett antal exemplar som inte med full säkerhet kan inordnas i en viss tryckning. Det är fördelaktigt om man kan skapa jämförelsematerial. Det är också fördelaktigt att använda inte bara en, utan så många särskiljande kännetecken som möjligt, som papperstjocklek, tryckkvalitet, färg och tjocklek i formgivningen av siffror och bokstäver. Frimärksexemplar stämplade mellan de olika tryckningarna är naturligtvis värdefulla. Lägg märke till att frimärken från en viss tryckning kan förekomma som stämplade också efter det att en ny tryckning har ägt rum. Det är naturligtvis mer vanligt om stämplingen har skett i mindre byar där korrespondens var mer sällan förekommande.

Förfalskningarna av estniska frimärken som gjorts av Jaan Lubi (Viljandi) skall inte avskräcka samlaren från att studera och samla frihetsperiodens frimärken. De flesta förfalskningarna är lätt identifierade och förmågan att göra det är en naturlig del av den specialiserade samlarens arbete. Lubi- förfalskningarna av blommönsterfrimärkena är “farliga” endast vad gäller 15 kopeksvalören. De tre andra valörerna har färger som är lätta att skilja dem från de äkta.

5 kopek - Första tryckningen (22 nov 1918- 28 nov 1918)
Papper: tunt; mönstret är klart synligt från baksidan av frimärket; pappersfibrernas riktning gör frimärket horisontellt böjt (bäst synligt på postfriska exemplar).
Färg: mestadels orange med något inslag av brunt; ren orange färg med något inslag av gult förekommer, men är mindre vanlig. Färgen har också beskrivits som karmin orange (Hurt/Ojaste 1986). Det är nödvändigt att betona att ett exemplar av “Blommönstret” inte kan hänföras till en viss tryckning endast genom att använda färgkarakteristiska.
Tryckkvalitet: färgappliceringen på något brunaktiga exemplar är mestadels ojämn. Färgen på mer klart orange exemplar är mer jämn, vilket är mer lätt synligt i färgfälten runt siffror och bokstäver.
Bokstäver: ganska tjocka jämfört med t ex Fjärde tryckningen.
Gummering: först tämligen matt, gulaktig och tunn, senare lätt skimrande.
Tryckark: 4x100
VM- linje: kan förekomma.
Ryska runda stämplar och en-rads provisoriska stämplar förekommer frekvent på exemplar från denna tryckning.

5 kopek - Andra tryckningen (11 dec 1918- 17 dec 1918)
Papper: tjockt; motivet på frimärket är inte synligt på baksidan (i viss utsträckning beroende på gummeringens tjocklek); pappersfibrernas riktning gör märkena från denna tryckning vertikalt böjda (se postfriska exemplar).
Färg: mestadels orange med något inslag av gult men utan något brunaktigt inslag.
Tryckkvalitet: färgapplikationen är mestadels jämn (se färgfälten med siffror och bokstäver).
Bokstäver: ganska tjocka jämfört med t ex Fjärde tryckningen.
Gummering: tjock, gulaktig.
Tryckark: 2x50 ovanför 4x100.
Stämplar: ryska stämplar och lokala en-rads provisoriska stämplar förekommer frekvent liksom på exemplar från Första tryckningen.
Den påföljande tryckningen (tredje) var senarelagd till början av mars 1919 trots brist på frimärken efter de två första tryckningarna. Tillgängliga exemplar stämplade före mars kan mestadels tillhöra Andra tryckningen.

5 kopek - Tredje tryckningen (5 mars 1919-6 mars 1919
Papper: något tunnare än Andra tryckningens, men inte så tunt som Första tryckningens papper.
Färg: mestadels orange- brun eller orange- ockra, sällan rent orange. En del av färgvariationerna kan bero på användning av sämre färgkvalitet, känslighet för andrahandsförändringar t ex ljusexponering.
Tryckkvalitet: mestadels jämn, men exemplar med talrika vita prickar förekommer, vilket gör kanterna på fälten runt siffror och bokstäver ojämna.
Bokstäver: tjockare än vid Fjärde tryckningen.
Gummering: mestadels tunnare än vid Andra tryckningen.
Tryckark: 4x100 ovanför 2x50.
Exemplaren från den här tryckningen uppvisar ett brett omfång av färgvariation, vilket också är karakteristiskt för andra tryckningen av 35 pennivalören.

5 kopek - Fjärde tryckningen (2 april 1919-5 april 1919)
Papper: nästan samma tjocklek som vid Tredje tryckningen. Vid slutet av tryckprocessen användes ett mer vitaktigt papper än i början.
Färg: mestadels orange-röd. Bleka exemplar förekommer.
Tryckkvalitet: mestadels jämn, ojämn färgapplicering förekommer, men sällan.
Bokstäver: typiskt för den här tryckningen är att bokstäverna är tunna och ofta med oskarpa kanter mot de omgivande färgfälten.
Gummering: jämn, matt, gulaktig.
Användning av 5 kopeks frimärken: under 1918 för lokala brev och för inrikes brevkort, under 1919 för lokala trycksaker.

* Jaan Lubi- förfalskningarna: tryckta i fyrblock men förekommer också som singelexemplar och är mestadels stämplade med falska stämplar. De fyra frimärkena i Lubis miniark har individuella karakteristika (jämför Sjögren 1987 kommentarer och illustrationer i Eesti Filatelist nr 31).

15 kopek - Första tryckningen (30 nov1918- 5 dec 1919)
Papper: tunt, men inte så tunt som det papper som användes vid Första tryckningen av 5 kopek.
Färg: ljust blå, med nästan inget inslag av grönt, av andrahandsorsaker förekommer bleknade exemplar.
Tryckkvalitet: mestadels jämn, men exemplar med en mängd vita prickar förekommer.
Gummering: gulaktig, lätt glänsande.
VM: en vertikal vattenmärkeslinje kan förekomma.

* Ett litet antal perforerades officiellt (11, 1/2), också några exemplar av Andra tryckningen förekommer perforerade. Perforering av exemplar från övriga tryckningar är privat gjorda och ofta med andra perforeringar än 11, 1/2. Officiellt perforerade exemplar från arkkanter är operforerade på en eller två sidor.

* Prov av en svart 2 kopeks valör (vertikal 5-strip) och av 15 kopeks valör (2x5 märken) förekommer tryckta på tunna, gröna biobiljettsark (på fram- eller baksidan av arket). Prov av en 5- strip av den inte utgivna 2 kopeks valören förekommer också på tunna rödaktiga biobiljettsark.

15 kopek - Andra tryckningen (10 dec 1918- 23 dec 1918)
Färg: grönaktigt blå.
Tryckkvalitet: vanligtvis jämn.
Bokstäver: något tjockare än vid Första tryckningen.
Gummering: gulaktig, matt.
Tryckark: 4x100.

15 kopek -Tredje tryckningen (10 mars 1919- 14 mars 1919)
Färg: grönaktigt blå, emellanåt med något inslag av grått.
Tryckkvalitet: mestadels dålig kvalitet; mängder av vita prickar och brutna eller skadade linjer på blommornas kronblad.
Bokstäver: tycks vara något tjockare än vid Andra tryckningen. Kanterna på bokstäver och siffror är ojämna.
Tryckark: 4x100 och 2x50 nedanför.

15 kopek - Fjärde tryckningen (10 april 1919- 17 april 1919)
Papper: ganska tunt.
Färg: blå, emellanåt något grön- eller gråaktig, men mindre grön än färgen vid Andra och Tredje tryckningen. Färgstänk kan förekomma i frimärkenas kanter. Vågformig nedre kant på de nedersta frimärkena i femte och tionde raderna i alla fält.
Tryckkvalitet: färgappliceringen är tjock och jämn. Tryck med ojämn färgapplicering är hittills inte känd.
Bokstäver: siffror och bokstäver är tunnare än vid Andra och Tredje tryckningen och med tydliga kanter.
Tryckark: 4x100 och 2x50 nedanför.

15 kopek - Femte tryckningen (21 juni 1919- 3 juli 1919)
Papper: tunt, med motivet klart synligt från baksidan av frimärket, senare delen av tryckningen på mer vitaktigt papper.
Färg: blå, emellanåt mörkt gråaktigt blå.
Tryckkvalitet: jämn, med tjock färgapplicering.
Bokstäver: siffror och bokstäver är mycket tunna, på några exemplar med färgprickar.
Porto: under 1918 för inrikes brev, under 1919 för lokala brev och inrikes trycksaker.

* Jaan Lubi- förfalskningarna är “farliga”. Deras färg är nära den i Första tryckningen och tryckkvaliteten är vanligtvis jämn. Bokstäver är tunna och med jämna kanter. På några exemplar är de skapade med en mycket tunn färglinje. Linjerna på blommornas kronblad är tjockare än vid de äkta tryckningarna, där de är nära varandra. De är mindre tydligt separerade än i den äkta tryckningen.

35 penni - Första tryckningen (18jan 1919- 22 jan 1919)
Färg: brun med mer eller mindre uttalat inslag av grått. Rödaktigt bruna exemplar (jämför Tredje tryckningen) förekommer inte.
Tryckkvalitet: mestadels en tämligen ojämn färgapplicering som förorsakar en mängd mycket små vita prickar, t ex i färgfälten runt siffror och bokstäver och i de tomma övre färgfälten. Exemplar som är uttalat brungrå är svåra att särskilja från Andra tryckningens. Stämplade exemplar kan lättare hänföras till Första tryckningen eftersom Andra tryckningen inträffade två månader senare, i mars 1919.
Gummering: gulaktig, lätt glänsande.
Tryckark: 4x100 ovanför 2x50.
Ändring av portot för inrikes brev 1 januari 1919 från 15 kopek till 35 penni motiverade den här utgivningen. Emellertid, 1920 blev 35 penni frimärket begränsat till enbart inrikes brevkort och lokala brev. Under perioden 1 januari 1920- 1 juli 1920 täckte en ny utgåva av blommönstret, den gröna 70 penni, behovet av frankering av inrikes brev.

35 penni - Andra tryckningen (15 mars 1919- 21 mars 1919)
Färg: rödaktigt brun, gråaktigt brun, grå men sällan olivgrå. Den extremt rika färgvariationen kan bero på användning av färg av sämre kvalitet under den här tryckningen (jämför 5 kopek Tredje tryckningen).
Tryckkvalitet: nästan alla exemplar inom hela färgskalan har en mängd små vita prickar i siffer- och bokstavsfälten.
Bokstäver: tunnare än i Första tryckningen.

35 penni -Tredje tryckningen (25 april 1919- 2 maj 1919)
Samma trycksten som vid Andra tryckningen användes. Arkkompositionen var också den samma.
Papper: gulaktigt, vid slutet av tryckningen vitaktigt.

Färg: varmt brun med mer markerat inslag av rött än i de föregående tryckningarna. Färgvariationen är liten.
Tryckkvalitet: mestadels hög kvalitet, som innebär färgfält nästan utan vita prickar.
VM: horisontell VM-linje kan förekomma.

* Jaan Lubi- förfalskningarna av 35 penni är de minst farliga av de han gjorde av blommönsterutgåvorna. Färgen är en rödbrun nyans som aldrig förekom i de tre tryckningarna av 35 penni.

70 penni - tryckning (23 jan 1919- 27 jan 1919)
Tryckark: 4x100 med 2x50 nedanför.
Färg: olivgrön med mer eller mindre ymnig applicering av färgen. Ljusa eller mörka exemplar förekommer.
Tryckkvalitet: jämn
Bokstäver: tjocka
Porto: inrikes brev, 1 januari 1920- 1 juli 1920.

* Jaan Lubi-förfalskningarna är gulaktigt gröna med tunna bokstäver och jämna kanter. På en del exemplar är bokstavskanterna skarpa beroende på en mycket tunn och jämn färglinje.

Översättning: Anders Håkansson