Votele Org

RYSKA PUNKTNUMMERSTÄMPLAR FÖR ESTLANDS POSTORTER

(Ur Frimärks-Bladet nr 6 1951)

Samlandet av ryska punktnummerstämplar, som använts i de estniska postorterna, är ett ytterst intressant företag, samtidigt som det ur samlarens synpunkt är en mycket svår uppgift. Inom facklitteraturen har området i fråga hittills inte alls behandlats, och de flesta samlare har inte ägnat tillräckligt intresse åt dessa synnerligen intresseväckande makuleringsstämplar.
Under årens lopp har de mycket ovanliga stämplarna blivit ännu mera sällsynta, och måhända kan man endast genom ett mångårigt outtröttligt arbete på detta utomordentligt lockande samlingsområde få ihop en betydelsefull kollektion av dessa äldre förelöpare av Estlands poststämplar. Fastän det här är fråga om endast 51 olika typer, torde det vara ytterst svårt att få denna samling komplett.
I mitt korta anförande över Estlands frimärken i “Föreningen Frimärkssamlaren” den 13 april 1950 (se även Frimärksbladet Nr 7 och 8, 1950) berörde jag i förbigående även frågan om dessa punktnummerstämplar. Sedan dess har jag fått talrika förfrågningar om dessa stämplar, och det förefaller mig, som om intresset för dem ständigt växer, och att de i en nära framtid säkerligen kommer att dra en allt större skara samlare till sig.
Frånvaron av en förteckning över dessa punktnummerstämplar har varit mycket kännbar under senare tid. Eftersom de för de estniska postorterna utfärdade punktnummerstämplarna otvivelaktigt böra vara med i estländska specialsamlingar, torde en skildring och en utställning av dessa stämplar vara av intresse för alla specialsamlare av Estlands frimärken.

Enligt förordningar av den ryska generalpostförvaltningen 1858, infördes i hela kejsardömet Ryssland 6 olika punktnummerstämplar för makulering av frimärken. Fyra av dessa stämplar användes i de dåtida estniska postanstalterna. På dessa punktnummerstämplar finns i mitten - mellan olika punktgrupper - siffror, som tilldelats de olika postanstalterna. Som stämpelfärg användes enligt uttrycklig föreskrift endast svart färg. I Estland användes följande typer av punktnummerstämplar:

FÖR GUVERNEMENTSPOSTKONTOR

Enligt den ryska generalpostförvaltningens förordning i juni 1858, Nr 147 infördes i alla guvernementspostkontor i det ryska kejsarriket cirkelformiga punktnummerstämplar. Redan tidigare hade enligt förordningen i mars 1858, Nr 138, likadana punktnummerstämplar införts i de två största städerna i Ryssland - nämligen S:t Petersburg och Moskva. För dessa städer samt för guvernementspostkontoren fördelades de 60 numren på följande sätt:
Postanstalten i S:t Petersburg fick Nr 1, postanstalten i Moskva Nr 2. Numren 3-60 fördelades mellan guvernementspostkontoren, ordnade efter ryska alfabetet. Endast en av dessa stämplar kom till användning i Estland.

I. Cirkelformiga punktnummerstämpelar

37   Tallinn

De cirkelformiga punktnummerstämplarna, som användes i S:t Petersburg och i Moskva ävensom i guvernementspostkontoren, drogs in enligt en förordning, utfärdad av generalpostförvaltningen den i februari 1863.

FÖR DISTRIKTSPOSTKONTOR

Enligt förordningen i juni 1858, Nr 147, infördes på samma gång punktnummerstämplar för distriktspostkontoren, som fick fyrkantiga stämplar. Under den första distributionen utdelades i hela Ryssland 608 nummer, varav distriktspostkontoren i Estland erhöll 11 nummer. Under de senare fördelningarna utlämnades ytterligare Nr 609-612, varav “Kilingi-Nõmme” i Estland i november 1859 erhöll Nr 611.
För att fastställa nummerföljden för punktnummerstämplar i distriktsstäderna, begagnade man samma ordningsföljd som för de cirkelformiga punktnummerstämplar, vilka användes i städerna S:t Petersburg och Moskva, ävensom i guvernementspostanstalterna. Nummerföljden för distriktspostanstalterna ordnades i varje guvernement enligt rysk bokstavsordning.

II. Fyrkantiga punktnummerstämplar

	6		Narva
	383		Rakvere
	384		Paide
	385		Haapsalu
	386		Jõhvi
	387		Kuressaare
	389		Valga
	391		Võru
	393		Tartu
	394		Pärnu
	395		Viljandi
	611		Kilingi-Nõmme

Det bör beaktas, att nämnda fördelning i distrikt icke motsvarar den senare fördelningen i det självständiga Estland. De fyrkantiga punktnummerstämplarna för distriktspostkontoren blev indragna genom generalpostförvaltningens förordning i februari 1863.

FÖR POSTANSTALTER PÅ LANDSBYGDEN

Genom förordningen i augusti 1858 Nr 157 tilldelades postanstalterna i mindre orter och byar sexkantiga punktnummerstämplar. Under den första distributionen fördelades i hela kejsardömet Ryssland 82 nummer. Under de senare distributionerna fördelades även Nr 83-103. Av denna typ kom i Estland endast en stämpel till användning.

III. Sexkantiga punktnummerstämplar

23   Paldiski

Liksom de bägge förutnämnda typerna blev också den sexkantiga punktnumnerstämpeln för byar indragen genom en förordning av generalpostförvaltningen av i februari 1863.

FÖR HÄSTPOSTSTATIONER

I mitten av förra århundradet, egentligen redan då postförbindelserna började i Estland, hade i hästpoststationerna längs de stora landsvägarna även inrättats postkontor för mottagande och distribuerande av postförsändelser. I och med järnvägsnätets utbyggande blev postnätet omorganiserat. Till vissa utmed postvägarna liggande hästpoststationer utdelades också - som fallet var med guvernements- distrikts- och landsbygdspostanstalterna - punktnummerstämplar. Hästpoststationerna erhöll enligt en förordning utfärdad av generalpostförvaltningen i augusti 1858, Nr 157, trekantiga punktnummerstämplar med trubbiga vinklar.
Även dessa nummerstämplar, som tilldelades hästpoststationerna, ordnades enligt rysk bokstavsordning guvernements- och distriktsvis. Sålunda fördelades till en början i bokstavsordning Nr 1 till 622. Vid de senare förekommande nummerdistributionerna fördelades ytterligare Nr 623 till 847, av vilka Estlands hästpoststationer fick följande nummer: Nr 646 för “Irboska” i oktober 1859; Nr 675 för “Aru” i december 1861; Nr 676 för “Mustla-Nömme” i december 1861; Nr 677 för “Pilistvere i december1861; Nr 736 för “Koeru” i augusti 1862 och Nr 841 för “Tidriküla” i september 1863. Under de senare distributionerna fördelades numren utan alfabetsordning.
Angående Nr 677 bör beaktas, att denna stämpel kan samlas uteslutande på “helbrev”. Detta nummer hade ursprungligen den i januari 1861 tilldelats poststation “Sabegajevskaja” i Smolenskguvernementet i Ryssland. Därför kan lösa frimärken av denna typ icke med bestämdhet tillskrivas Pilistvere och envar, som tar samlandet på allvar, måste vara försiktig och se till att han får dessa punktnummerstämplar på hela brev så att allt tvivel om stämpelns härstamning skall skingras. Av denna typ kom sammanlagt 37 olika punktnummerstämplar till användning i Estland.

IV. Trekantiga punktnummerstämplar

	364		Petseri
	370		Vaivara
	371		Varja
	372		Virtsu
	373		Pikaristi
	374		Jädivere
	375		Jõelähtme
	376		Kahala
	377		Lihula
	378		Liiva
	379		Loobu
	380		Risti
	381		Konuvere
	382		Põdruse
	383		Sõtke
	384		Turpla
	385		Saue
	386		Voka
	387		Halinga
	388		Sänna
	389		Surju
	390		Igavere
	393		Kuigatsi
	394		Saarde
	397		Mõniste
	398		Mõisaküla
	399		Vastseliina
	400		Nina
	408		Tölliste
	409		Torma
	410		Uderna
	646		Irboska
	675		Aru
	676		Mustla-Nõmme
	677		Pilistvere
	736		Koeru
	841		Tidriküla

De trekantiga punktnummerstämplarna för hästpoststationer blev indragna enligt en förordning av generalpostförvaltningen från och med den 20 oktober 1877.
De tre första typerna av punktnummerstämplar - den första på guvernementspostkontoren, den andra på distriktspostkontoren, den tredje i mindre städer och i landsbygden - användes under en kortare tid och kan endast påträffas på frimärken härstammande från den första ryska emissionen otandade frimärken av är 1857 samt den andra och den tredje emissionen tandade av år 1858, med och utan vattenmärke. För övrigt påträffas alla dessa stämplar ganska sällan. På frimärken tillhörande senare emissioner, har de tre första typerna punktnummerstämplar hittills icke anträffats.
I motsats till punktnummerstämplarna av typ I till III användes punktnummerstämplarna av typ IV under en längre period och de kan förekomma på frimärken av alla emissioner inklusive emissionen av är 1875 med vågrätt och lodrätt strimmat papper.
I mycket sällsynta fall förekommer några av dessa trekantiga punktnummerstämplar även på frimärken, tillhörande den senare emissionen av år 1883.
Ifall vi vill närmare betrakta frågan om punktnummerstämplarna, som användes i de estniska postorterna, kan vi fastställa, att bland poststationer som använde punktnummerstämplar fanns många små och ganska obetydliga hästpoststationer. Fastän dessa punktnummerstämplar användes av poststationerna under en 10-årsperiod, var antalet postförsändelser från flera hästpoststationer ytterst obetydligt. Därför har hittills inte en enda av dessa punktnummerstämplar blivit känd. Det är möjligt, att fortsatta systematiska forskningar kan bidraga till att frambringa något nytt som fyller tomrummet.
Vid samlandet av punktnummerstämplar måste man ovillkorligen lägga märke till stämpelavtryckets klarhet och tydlighet, likaså måste man rikta sin uppmärksamhet på typiska kännetecken och nummer för att inte ha anledning till något tvivel. Brevstycken med fullständiga stämpelavtryck, liksom hela brev är att föredra.

Jag hoppas att genom dessa korta rader ha gjort samlare på nämnda område en tjänst och därigenom bidragit till att uppmuntra fler till uppbyggande av nya samlingar.